Hemma igen...

Nu har jag varit hemma några dagar och känner en stor tacksamhet över att allt verkar ha gått braoch över att jag inte behöver vara på sjukhuset mer. Jag har varit påtagligt buren av så mångas förböner att jag, trots att det var rejält jobbigt några dagar ändå har kunnat vila i någon slags förtröstan.
Det kan vara ganska jobbigt annars på sjukhus, sista dagarna delade jag rum med två damer som på något sätt drog ner varandra i destruktivt gnäll. Till slut blir sådant lite svårt att värja sig emot, men då var ipoden en välsignelse :).
En god vän till mig kom med Tomas Sjödins "Ett brustet Halleluja" som ljudbok och det var mycket i den som berörde ordentligt. Det är när vi får sprickor eller tomma ytor i livet som Gud faktiskt kan komma åt att göra något och vi får trots smärta, sorg och förluster ändå, nästan trotsigt, sjunga vårt Halleluja som en lovsång till denne Gud även om tonen i vår sång kanske blir annorlunda.
Förutom förböner så har jag också upplevt mångas omsorger på andra sätt. Besök på sjukhuset, telefonsamtal, SMS, mat till familjen levererad vid dörren, en vän som är präst som firade nattvard med mig här hemma igår etc... Tack!!!!!