Sten-Gunnar Hedin skriver i Dagen idag i en mycket läsvärd och tänkvärd krönika om gudstjänsten som mötet mellan himmel och jord och risken när gudstjänsten allt mer sekuklariseras och liknar vilken underhållning som helst.
Detta är ett perspekttiv på gudstjänsten som jag tycker ibland går förlorat, vi hamnar så lätt i diskussioner vad vi skall göra för att folk skall vilja komma till gudstjänsten istället för att fundera på vad gudstjänsten egentligen är. Vi kanske lägger allt för mycket tid på att fundera över om "vad ger det här mig" istället för att se gudstjänsten som det självklara näringen för min tro. Vi är alla delar av Kristi kropp och utan den gudstjänstfirande församlingens gemenskap så tappar vi lätt vår självklara förbindelse med den kroppen.
Även nattvardens roll i gudstjänsten tas upp i krönikan. Jag har sedan jag kom i kontakt med den ekumeniska kommuniteten på Bjärka Säby för ungefär ett år sedan levt enligt regeln som ju bland annat innebär ett regelbundet nattvardsfirande och jag är förundrad över hur mycket det har fördjupat min tro under den här tiden. Det som är fascinerande är att oavsett om man firar nattvard i det stora eller lilla sammanhanget så är det så tydligt att här är det som skiljer himlen och jorden bara en mycket tunn hinna...
10 år sedan
Hej! Från din andra blogg har jag hittat hit och tycker om det jag läser. Mycket spännande att läsa om tankar kring tro. Håller med dig i det du skriver om gudstjänster. För mig är det viktigt att det finns närvaro och möte i gudstjänst. Och att nattvard ingår. Utan nattvard blir det ingen gudstjänst, åtminstone inte på söndagar. Men samtidigt är det förståeligt att man i kyrkan funderar mycket över hur man ska få folk att komma till gudstjänsterna. Men jag tror inte heller att det hjälper att utveckla pastor Jansson-modellen utan snarare tvärtom, att man håller fast vid en liturgi och är innerliga. Bra predikan gör också sitt.
SvaraRadera