Kärlek...

Liggandeds i sängen med datorn i knät har jag gjort lite material inför helgens konfahajk som jag tyvärr inte kan följa med på annat än i tanken.
Vi har tänkt att vi skall ha Martin Lönnebos frälsarkrans som något för konfirmanderna att "hänga upp" det dom lär sig på. Därför håller jag på att allt eftersom gör korta sammanfattningar kring de olika pärlorna.

Vår tanke är också att ge ett redskap för att träna sig i bön och stillhet inför Gud. Det är jättespännande och konfirmanderna är entusiastiska.
Idag har jag därför funderat lite kring kärlekspärlorna. Jag tänker att all kärlek, både den mellan Gud och oss, mellan två älskande, den till våra barn, till våra vänner, grannar, människor vi möter, de vi får anstränga oss för att tycka om osv egentligen är av samma väsen. En återspegling av Guds oändliga förutsättingslösa kärlek till oss. Vi behöver inte dela upp kärleken i olika sorter för den kärleken är i sitt väsen hel.

Samuel Ruensson skriver i den lilla skriften "Omvändelsens väg" (Utgiven på Silentium) så här:

Kärleken är till sitt väsen gemenskap, delaktighet och enhet, Den fullkomliga kärleken är uttryckt i treenighetens mysterium. Genom Kristus, genom att Gud ger sig till oss i inkarnationens mysterium, dras vi åter in i den kärlek i vilken vi skapats......Kärleken är den gemenskap där inget är dolt för den andre, där inget är dolt för den andre, där inget finns att dölja, där räddhågan drivits ut och oron stillats."


Kanske blir vår kärlek till de omkring oss helare om vi verkligen vågar överlåta oss till Guds kärlek i oss...