Hur gör vi kyrkan angelägen och tillgänglig utan att vi tappar bort det som är väsentligt? Hur gör vi så att människor som kommer till gudstjänsten och som inte är så "kyrkvana" känner att här finns något som berör trots att man kanske inte är så kyrkvan och förstår allt? Hur kan gudstjänsten, som jag skrev i mitt förra inlägg, vara de heligas gemenskap och samtidigt inte bara vara en rit för de redan "invigda"?
Carina beskriver i sin blogg idag en gudstjänst som kanske inte riktigt blev "användarvänlig" trots att intentionerna säkert var goda.
Jag tror inte att vägen att få fler att längta efter och beröras av evangeliet är att till varje pris göra allt alldeles begripligt och på det sättet till slut även ha tagit bort det heliga.
Jag tror istället att om vi som redan finns i kyrkan verkligen låter oss beröras och låter gudstjänsten spegla mötet med Gud själv så tror jag att de som kommer känner av det. Jag tror att känslan av att gudstjänsten är "på riktigt" är viktigare än att man förstår allt som händer,
men jag tror däremot att det är oerhört viktigt att man förklarar det som går att förklara så att det inte rent praktiskt uppstår en massa onödiga hinder. Det är viktigt att man talar om hur man hittar i agendan, man berättar när man skall stå och sitta, man förklarar hur man tänker dela ut nattvarden och hur man gör när man då tar emot bröd och vin etc etc. Detta går att göra på ett sätt så det flyter in i gudstjänsten, men det kräver kanske lite eftertanke. Sen kan det ju ibland vara så att man kanske bara skall slappna av och låta sig inneslutas i liturgi, sånger böner etc, men även då kan det vara bra att man får förklarat för sig att det faktiskt är så det får vara.
Vi kan inte ha gudstjänster som i alla lägen passar alla, men vi kan göra så att alla som vill vara med kan känna att man får vara det.
Ett alldeles föredömligt exempel är vår kyrka på landet,
Farhult-Jonstorps församling. Där har man gudstjänster med mycket liturgi som firas i församlingens två medeltidskyrkor. Det skulle kunna vara upplagt för att man skulle kunna känna sig lite främmande, men det man gjort är att man också lagt ner mycket arbete på att förklara varför man gör olika saker och att få männsikor att känna sig välkomna.
När man kommer till kyrkan står det ett par gudsjänstvärdar och välkomnar en och delar ut agendan. Man förklarar tydligt att barnen är välkomna och en del av gudstjänsten och det känns verkligen som man menar det. I agendan så finns det i marginalen hela tiden förklarat vad de olika liturgiska momenten betyder och hur man skall göra. Dessutom firas mässa varje söndag! Man har på bara några år påtagligt ökat sitt gudstjänstdeltagande och betydligt fler röstade i kyrkovalet än riksgenomsnittet.
Så det går att väcka ett ökat engagemang utan att göra avkall på det som är centralt och väsentligt!
...på bloggandet. Ibland kan det vara bra att göra annat av sina tankar kanske.
