Eftertanke...

Råkade ut för en ganska obehaglig sak idag. Mobilbloggar och kan inte länka, men jag har skrivit om det på min andra blogg (signe39.blogspot.com) idag.

En stund senare läser jag ur Ps 14:6:
"Era onda anslag mot den svage skall göras om intet,
ty Herren är hans tillflykt"

Låt oss aldrig glömma vårt ansvar att värna den som andra ser ner på...

Påsken sammanfattad...

Skärtorsdag började vi med en brödbakningsgudstjänst där frälsningshistorien gestaltades.

Sedan ledde jag och vår ungdomsledare skärtorsdagsgudstjänst där vi började med fotatvagning innan eukaristin firades och därefter lästes texterna om Jesus i Getsemane  sedan kläddes altaret av medan vi sjöng "Stanna här och vaka med mig"...
I långfredagens gudstjänst  lästes texterna ut lukasevageliet och det var mycket musik och en betraktelse vid korset.

Som en överlåtelsehandling kunde man själv spika upp på korset något som man ville lämna där.

Påskdagen- firades i uppståndelsens tecken. Först en dramatisering och sång av våra ungdomar.

Rosorna på altaret byttes mot påskliljor. Vi fick fira dop av en liten pojke och sedan hade vi alla möjlighet att få förnya vårt dop.

Kristus är uppstånden!

Kärlek är att ta skulden på allvar...

Liksom som många andra de senaste dagarna har jag berörts och upprörts över det som visades i "Uppdrag granskning" i onsdags. En ung flicka blir våldtagen på en skoltoalett, den 15-årige gärningsmannen som först erkänner blir fälld i både tingsrätt och hovrätt. Trots detta ställer sig ett helt samhäll helt obegripligt på hans sida och flickan blir så mobbad och trakasserad, framförallt på internet, att hon tvingas flytta och gå i skola på annan ort. 15-åringen våldtar sedan en flicka till, men även då väljer man att tro på honom trots att han även då fälls i båda rättsinstanserna.

Det som jag funderat mycket på sedan jag såg programmet är det fundamentala sveket från vuxenvärlden. Naturligtvis mot flickorna, men faktiskt även mot pojken. Han som skulle behöva vuxna som tog hans skuld på allvar och hjälpte honom att se vad han gjort fel för att sedan förhoppningsvis kunna gå vidare som en helare människa får istället en massa stöd trots det han gjort. Det var ju till och med hans familj som var upprinnelsen till Facebookkampanjer och annat. Kanske är det så smärtsamt att ens barn gör något sådant här att man väljer att försöka få det att aldrig ha hänt, men det hjälper ju verkligen inte honom att bli helad i det som brustit.

Söndagen efter påsk skall jag predika över texten när Petrus efter uppståndelsen tre gånger uppmanas att säga till Jesus att han älskar honom. Det jag slås av är hur viktigt, men säkert väldigt smärtsamt detta är för Petrus. Jesus kunde ha slätat över och sagt att -Det är ok, den där förnekelsen var väl inte så allvarligt menad, du tänkte väl inte på vad du sa... men Jesus är inte sådan för han visar att riktig kärlek är att istället hjälpa någon att faktiskt se det man gjort även när det gör ont, men sedan visa en väg vidare.

Vi får alla gå till hans kors och där låta hans kärlek genomlysa oss trots att det kan göra ont, för att sedan i hans uppståndelse få kraft att gå vidare "-Gå nu och synda inte mer", säger han stilla till oss.


- Signe bloggar från mobilen!

Synd och förlåtelse

Hade konfirmander igår och vi pratade om dessa ämnen. Oerhört spännande faktiskt, och det ledde till massor av frågor och funderingar och några spännande sidospår :).
Under andakten efteråt. Läste vi om ur Joh. 8 om äketnskapsbryterskan och konfirmanderna fick själva ta stenar som en symbol över något som de själva bar på och ville bli av med. Stenarna fick de sedan lägga i vatten och vi bad sedan Gud ta hand om allt det som stenarna stod för. En jättefin stund!

Det känns viktigt tycker jag i många sammanhang att inte back från att synden faktiskt finns, men samtidigt predika evangeliet! Att säga att synden och skulden inte finns tror jag är en återvändsgränd, men det viktiga i sammanhanget är ju att vi samtidigt berättar att Gud tar synden på allvar så mycket att han själv gått i döden för den och att vi får lämna allt där, att vi alltid får börja om och gå vidare.
 Jag tycker att jag i mitt jobb på vårdcentralen ofta hamnar i samtal  som faktiskt handlar om skuld. Skuld över kraschade relationer och felaktiga prioriteringar till exempel. Ibland känner man så starkt att personer verkligen skulle behöva få överlämna sig och sina liv i Guds armar, men jag har ju i den situationen ofta svårt att säga det. Men jag tror samtidigt att Gud hjälper mig att hitta andra vägar att hjälp till och ibland finns där ju en öppning för fortsatt samtal med någon från kyrkan.

Kärlekens väg

Jag har inte skrivit på ett tag, har haft lite svårt att formulera mig. I helgen var det dock dags att predika över temat kärlekens väg. Texterna var lite oväntade och handlade mycket om det offer det innebär att gå kärlekens väg. min prediakn kom att handla om kärleken och Gud som upphov till alla former av kärlek, att vi inte kan dela upp kärleken i eros och agape. Guds kärlek innehåller båda delarna, både den kärleken som längtar efter oss och vill gemenskap med oss och den kärleken som offrar sig utan tanke på att få något igen. Även den kärlek vi visar varandra har och behöver båda komponenterna. Sen pratade jag också om fastan som hjälp att gå kärlekens väg.
Det här året tänker jag verkligen försöka gå in i fastan, avstå något som gäller maten, men framförallt försöka rikta mitt sinne och mina tankar på Gud och det Jesus gjorde för oss. Att fira mässa regelbundet och att läsa bibeln och be tidiebönerna hoppas jag skall hjälpa mig. Jag har också några dagar i mitten av mars då jag tänkt att åka till Bjärka Säby.
Vill någon läsa min predikan finns den här.

Tidig morgon...

Vi har varit på Bjärka Säby över trettonhelgen för att vara med på kommunitetens julfirande. 
På morgonen på trettondagen så fick jag möjlighet att delta i bakandet av nattvardsbrödet som skulle vara i mässan. Vi började 04.30 för att vi skulle få brödet klart till gudstjänsten som ju alltid brukar börja klockan 8. 
Det var en sällsam upplevelse att baka bröd i skenet av de ljus som är tända som en påminnelse av treenigheten. Allteftersom brödet bakades så reciterade vi psaltarpsalmer och sjöng några Taizésånger och gick på så sätt igenom hela frälsningshistorien. När brödet sedan bars upp till kapellet och sedan bars fram under gudstjänsten så blev det en oerhört stark påminnelse om hur Gud ger sig själv till oss. 
Jag fick genom att offra några timmars nattsömn vara en del i att gestalat det mysterie som varje mässa innebär, men som här blev så tydligt. Gud har skapat oss och genom Jesus så har dragit in hela mänskligheten i sin kärlek och frälsning och varje gång vi samlas och bryter brödet så drar vi samtidigt ner himlen på jorden för hela världens skull.